Om vi socialdemokrater får örebroarnas förtroende att leda kommunen hoppas jag få ansvaret att leda det område inom den kommunala organisationen som kallas ”Samhällsbyggnad”. Programnämnd Samhällsbyggnad har ansvar för frågor som rör stadsplanering, gator, byggande, fritid, kultur, idrott och mycket annat.

Om jag får det ansvaret kommer jag att arbeta så mycket jag kan med tydliga, och offentliga, ”uppdragslistor” till förvaltningen (tjänstemän, experter och utredare). Så gjordes förr men den högerkoalition som nu styr Örebro hemligstämplade dessa uppdragslistor, vilket gör att man numera inte kan få reda på vilka uppdrag de styrande politikerna ger till tjänstemännen. Jag vill ändra på det.

Fram till valet kommer jag därför att presentera de första nio uppdrag jag kommer att ge till förvaltningen, om Socialdemokraterna och jag får örebroarnas förtroende i valet.

Nummer nio handlar om att skapa ett Örebro som uppmuntrar rörelse och skapar fler möjligheter för idrott och rörelse. Egentligen hade jag tänkt presentera det nästa vecka men idag har jag gått ut och kritiserat kommunens hantering av planeringen för nya konstgräsplaner (med anledning av NAs artiklar och efter kontakter med missnöjda föreningar). Jag tycker inte att det är acceptabelt att kommunen först ber föreningslivet om hjälp med att prioritera var nya konstgräsplaner ska anläggas för att senare helt bortse från dessa prioriteringar. Ett av de andra uppdragen, som jag återkommer till om några dagar, handlar om öppenhet och delaktighet – och det är uppenbart att det är ett område som Örebro kommun behöver förbättra avsevärt – om inte annat med tanke på hanteringen av konstgräsplanerna…

I sak handlar det om att Örebro behöver fler ytor för idrott och rörelse. Det innebär dels att vi behöver fortsätta investeringarna i exempelvis nya fotbollsplaner, både med konstgräs och naturgräs. Men det innebär också att vi behöver se på kommunens planering med andra ögon. Var man än bor i Örebro måste det finnas gott om områden för spontanidrott, lek och rörelse. Det kan inte finnas fullstora fotbollsplaner, idrottshallar eller andra anläggningar överallt; men det måste bli lättare för barn och ungdomar (och vuxna) att spela fotboll eller annan idrott nära bostaden.

Ett av skälen till detta handlar om Örebro som idrottsstad. Om Örebro i framtiden ska kunna hoppas på tjejer eller killar som har en ”fast plats” i exempelvis landslaget måste vi öka bredden ytterligare (samtidigt som vi ger möjligheter för dem som satsar extra på sin idrott). Kanske kan Nordin Gerzic om några år ta plats i herrarnas fotbollslandslag, precis som några av spelarna i KIF Örebro spelat i damernas fotbollslandslag mer eller mindre regelbundet. Men handen på hjärtat: det var rätt länge sedan Örebro hade någon fotbollsspelare som aspirerade på en plats i fotbollslandslaget (för herrar – när det gäller damlandslaget ser det ljusare ut). Detta faktum påpekar gärna alla som håller på Degerfors IF och strör salt i såren genom att räkna upp ett antal herrlandslagsspelare som fostrats i Degerfors…

Men det andra skälet handlar om folkhälsa för de många örebroarna. Inte bara för att idrott och rörelse är nyttigt för människokroppen och gör att vi mår bättre utan också för att samhället utvecklas bättre av spontanidrott, kompisgäng som spelar fotboll, barn som leker i skogsdungen eller ungdomar som tar skidorna och åker några varv nära bostaden. Om vi vill skapa möjligheternas Örebro (och det vill jag och alla andra socialdemokrater) så måste vi börja med de små sammanhangen. Med barn som lär sig komma överens om vad de ska på gräsplanen, med ungdomar som samsas om isbanan eller med de vuxna i området som gemensamt spårar ett skidspår.

Det är sådana sammanhang som bygger ett samhälle som är bra att leva i och som ger fler möjlighet att växa och utvecklas. Och sådana sammanhang kan vi gemensamt ta ansvar för att stimulera och uppmuntra. Till exempel genom hur vi planerar staden, men också genom riktade investeringar, enkla typer av bidrag och andra sätt att använda de gemensamma resurser som vi bidrar till via skatten. Och som med så mycket annat i denna valrörelse: om vi vill satsa mer på ett Örebro för rörelse så är det en dålig idé att genomföra enorma skattesänkningar, mest för de som tjänar mest. Det blir inte lättare att skapa fler möjligheter för idrott och rörelse om vi tvingas skära bort hundratals miljoner ur Örebro kommuns budget.

Därför hoppas jag att jag efter valet kan lämna över uppdrag nummer nio till tjänstemännen: ”återkom med förslag på vad som bör göras – på kort och lång sikt – för att skapa fler möjligheter för idrott och rörelse i hela Örebro”.