Örebro stadskärna vinner i alla fall…

Det är aldrig roligt att förlora. Om man ställer upp i en tävling är ambitionen självklart att vinna. Därför är det självklart surt dagen efter att vi blev tvåa i tävlingen Årets Stadskärna. Tvåan kan ju sägas vara den mest uppmärksammade av förlorarna, och det kan man inte vara nöjd med.

Men å andra sidan. Om man ska se det positivt: Fördelen med att vi kom tvåa är att vi kan tävla även nästa år (vinnaren får inte tävla på fem år…) – och att vi därmed kan fortsätta arbetet som vi gjort fantastiskt bra.

Och kanske viktigare: Tävlingen Årets Stadskärna handlar inte om vilken stad som har den vackraste stadskärnan. Inte heller om vilken stadskärna som är mest lönsam eller var butikerna mår bäst. Inte heller mäts besökare, besökarnas uppfattningar eller vad de som bor i kommunen tycker.

Priset Årets Stadskärna är en utmärkelse för framgångsrik utveckling av stadskärnan. Så här beskriver organisationen Svenska Stadskärnor (som delar ut priset): ”Det ges till den svenska stad som under de närmaste föregående åren gjort störst framsteg i sin förnyelse av centrum genom samarbete mellan både privata och offentliga aktörer. Med framsteg menas att det finns ett flertal mätbara resultat av stadskärnans utveckling.”

I korthet kan man nog konstatera att juryn värderade Västerås arbete högre än Örebros; Västerås har helt enkelt gjort en längre resa än Örebro – de började i ett sämre utgångsläge. Klipp ur juryns motivering till att Västerås fick priset: ”Samverkan har värkt fram, från konkurrens till ett djupt och starkt samarbete mellan fastighetsägare, näringsidkare och kommunen.”…”Tillsammans har man gjort en resa och förändrat stadens image från en klassisk industristad till ett besöksmål med ett förtätat och attraktivt centrum med boende och handel och med en glad och välkomnande attityd.”

Så även om vi vill vinna tävlingen och kunna kalla oss Årets Stadskärna 2014 (vi får flytta fram målpunkten ett år…) så är det allra viktigaste att arbetet fortsätter. Att vi fortsätter samverka. Att vi fortsätter stärka stadskärnans attraktivitet genom arrangemang, handel som lockar, bra restauranger och mycket mer.

För en kommun som växer så snabbt som Örebro är det här avgörande. Örebro växer mer än nästan alla andra kommuner. Bortsett från storstäderna har Örebro den största befolkningsökningen i reda tal i landet under de senaste åren. 2012 blev vi 1800 fler örebroare och i augusti blir vi 140 000. Om 7 år är vi 150 000.

En attraktiv stadskärna bidrar till fler besök och ökad inflyttning, men är också en förutsättning för att vi ska kunna hantera växandet.

  • En attraktiv stadskärna ger ökad tillväxt, leder till fler jobb och skapar därmed ökade skatteintäkter till bland annat skola, förskola, omsorg och annat.
  • En attraktiv stadskärna är en mötesplats som bidrar till en samlad stad, där människor möts och där förståelsen ökar. Staden blir mer blandad och toleransen ökar mot människor bor i andra delar av Örebro eller som ”inte är som jag”.
  • En attraktiv stadskärna är en smältdegel som bidrar till kreativitet och nyskapande . ”Den kreativa klassen” har det skrivits mycket om, och mötesplatser, kafeér, kultur och nöjen är avgörande för tillväxt i den kreativa näringen. En omfattande rapport om den kreativa näringen i Mälardalen (Örebro är på sjätte plats i Mälardalen sett till antalet anställda och omsättning för den kulturella och kreativa sektorn!) finns här
  • En attraktiv stadskärna är en förutsättning för att Örebros tillväxt ska vara klimatsmart. Förtätning innebär att boende och verksamhet samlas längs stråk som kan ha fungerande handel, service och kollektivtrafik, där vi använder vatten- och avloppsledningar med mera på bästa sätt. Förtätning sker inte bara i stadskärnan, men i en växande stad måste en stor del av de nya bostäderna och lokalerna komma till så centralt som möjligt – vilket också bidrar till en attraktiv stadskärna.

Det finns alltså många skäl till att vi arbetar så aktivt med att stärka Örebros stadskärna. Att vi inte vann tävlingen Årets Stadskärna 2013 var därför trist, men inget skäl att minska ansträngningarna.

Skebäcksbron: trygghetsåtgärder i väntan på en ombyggd bro

Skebäcksbron invigdes för buss, cykel och gångtrafik 2002 och på den tiden var den en känslig fråga politiskt, på grund av de vansinniga idéerna på en ”Skebäcksled” som skulle inneburit en trafikled rätt genom Alnängarna, genom koloniträdgårdar och nuvarande naturreservat. Idag är det ytterst få som sörjer den idén (som då drevs av främst Moderaterna, men med stöd från övriga borgerliga partier). Istället för stora trafikleder har vi efter att Skebäcksbron öppnades för biltrafik 2009-2010 en stadsmässig gata som innebär att många slipper omvägen genom city när de ska till de norra delarna av Örebro. Men problemet är alltså att bron från början inte byggdes för biltrafik. När den byggdes var tanken att man – när den en dag öppnades för allmän biltrafik – skulle kunna kompletteras med ett ”påhäng” för gång/cykel. Dock visade senare utredningar att de idéerna inte var realistiska – det krävs större insatser än så.

Därför kommer Skebäcksbron att byggas om, och senast 2015 räknar vi med att bron ska vara ombyggd så att den rymmer dagens bil-, cykel-, buss- och gångtrafik. I investeringsbudgeten för 2014 kommer 9 miljoner att avsättas för ombyggnaden, men förstudier, projektering, tillstånd och annat kommer att ta tid, så vi utgår från att bron är färdig först 2015. Till dess fortsätter vi med tillfälliga lösningar för att minska otryggheten på bron. För det har verkligen inte varit trevligt att cykla eller gå över bron: medeldygnstrafiken är cirka 8500 fordon/dygn, vilket är rätt mycket trafik. Dessutom cirka tusen cyklar.

Tidigare har vi prövat med tillfälliga lösningar i form av skyltar, betongsuggor för att få bilarna att hålla avstånd mot gång/cykel, tydligare målning med mera. Det har inte löst problemet, och för några veckor sedan blev situationen akut. Då tvingades vi stänga Slussbron (på grund av att den behöver repareras för att vara säker) och därmed tvingades alla cyklister och gående ta vägen över Skebäcksbron.

Vid trafikmätningen 23 april var det 2030 cyklister som passerade Skebäcksbron (jämfört med cirka 1000 i vanliga fall). Samtidigt 10 000 bilar (jämfört med ca 8500). Dagen efter frågade tjänstemännen oss som är politiskt ansvariga om det var okej att sätta upp trafiksignaler så att man skapar växlande enkelriktning på bron för att ge cykel/gång mer utrymme. Vi sa ja och mindre än två veckor senare var allt installerat och klart. En imponerande insats från kommunens tjänstemän för att förhindra olyckor och otrygghet.

Med trafikjus på Skebäcksbron turas bilarna om att använda den numera 4 meter breda körbanan. Därmed skapas utrymme för 3,5 meter bred gång- och cykelbana, som också är avskiljd från biltrafiken med röd/gula sidomarkeringsskärmar. Ambulansprioriteringen ska fungera som vanligt (att detta är en viktig utryckningsväg gör det hela lite krångligare, vi måste se till att alla lösningar fungerar för ambulanstransporterna).

Mer åtgärder ska göras för att dämpa hastigheten på biltrafiken, det har blivit ännu viktigare nu när det blir en grön signal som tar uppmärksamheten från bilisterna och riskerar göra att en del gasar på ännu mer, snarare än att sakta in. Nu ser tjänstemännen över förändringarna så att de fungerar bra ihop med trafiksignalen (förslagen togs fram innan trafikljusen sattes upp). Tanken är dock att skapa ett ”platågupp” (gående och cyklister passerar på ”guppet”) över Universitetsallén precis söder om bron. Dessutom en busskudde (som t ex guppen på Hagagatan) i norrgående riktning söder om korsningens södra gångpassage. De förändringar som ska göras kommer att påbörjas den närmaste tiden, så fort skyltning, trafiksignaler och annat justerats så att det fungerar.

Här är NAs artikel om dessa besked, här är Radio Örebros inslag.

Politik gör skillnad: fråga tjejen som fick åka till Ånnaboda för första gången i sitt liv

Eftersom Lena Baastad blev sjuk fick jag rycka in som första maj-talare i Örebro idag. Ungefär så här var det tänkt att jag skulle säga i mitt tal (huvuddelen är det innehåll Lena hade tänkt prata om). De som lyssnade (med talet framför sig) påstår att jag inte riktigt höll mig till det men det får ni stå ut med…

Örebroare, partivänner, mötesdeltagare!

För den som reagerar mot rasisterna och hatarna i Sverigedemokraterna väntar aggressiva e-postmeddelanden och man får hatiska följare i sociala medier.

Är man vit, är man man och är man väletablerad – som jag – kan man i allmänhet välja bort rasisternas inlägg genom att helt enkelt radera dem eller blockera dem på Twitter.

Men för många andra är det inte så lätt att undvika rasismen och kvinnohatet. Är du muslim, kvinna eller har annan hudfärg drabbar hatet, hoten och hetsandet ofta mer direkt. De där fega männen – för vi vet ju alla att det nästan alltid är män – sprider rädsla och olust. Och deras hat riktas mot alla som inte är som de själva: mot kvinnor, mot andra religioner, mot homosexuella.

De här fega männen jagar i grupp och deras syfte är att skrämma och tysta.

Men de ska inte få lyckas. För de där männen är väldigt få. De är väldigt energiska och låtsas att de är många. Men i verkligheten är de få.

För vi ska inte glömma de perioder i Sveriges historia då rasismen, fördomarna och rädslan för det nya varit mer spridd än den är idag. Då var Sverige även ett mer ojämställt samhälle där homosexualitet var brottsligt.

Vi får inte glömma att respekten för andra kulturer och religioner är större idag än den var förr. Att Sverige är mer öppet, mer välkomnande och mer jämställt idag.

De flesta svenskar vill att det skapas fler jobb, att barnen har det bra i skolan och förskolan och att sjukvården fungerar när du behöver den. Det gäller även Sverigedemokraternas väljare, inte heller de tycker att hudfärg eller religion är viktigare än jobb och skola.

Det ska vi inte glömma bort.

Så när vi står upp för människovärde och tar strid mot rasism, fördomar och hat ska vi samtidigt komma ihåg att prata om det som är viktigast: om jobben, om skolan och om hur vi minskar klyftorna.

För det där hänger ihop. Det är inte en slump att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen i en tid då otryggheten ökat, då allt fler ser dystert på barnens framtid och då känslan av att stå vid sidan om samhällsutvecklingen sprider sig.

Krisen och den orättvisa politiken ökar inte rasismen, men det ökar motsättningarna i samhället.

Det är ett av skälen till varför Sverige behöver en socialdemokratisk regering nästa år.

Och därför spelar det roll att Örebro leds av en socialdemokratisk kommunstyrelseordförande.

Om Lena Baastad inte varit sjuk skulle hon nu ha berättat om hur socialdemokraterna gör skillnad i Örebro. Jag ska göra det i hennes ställe:

 

Ibland får man höra att det inte är någon skillnad mellan de olika politiska partierna. Att alla tycker samma sak. Det är inte sant.

Självklart ska vi söka samarbete för att utveckla Örebro. Vi ska söka breda lösningar för att stärka tillväxten och skapa nya jobb.

Men när det gäller politikens möjligheter att skapa ett samhälle för alla, att minska klyftorna och skapa möjligheter för alla människor att förverkliga sina drömmar om ett gott liv – då kommer vi socialdemokrater aldrig kompromissa.

Vi socialdemokrater gör allt vi kan för att skapa nya jobb och minska klyftorna. Det har vi visat tydligt under de här två åren sedan omvalet och det ska vi fortsätta med.

Vi blundar inte för problemen. Örebro är fortfarande en kommun med allt för stora klyftor. Mellan de som har ett jobb att gå till och de som inte har ett arbete. Skillnader i hälsa, i ekonomi, i utbildning.

Det gäller vuxna. Och det gäller barn.

Allt för många barn lever i ekonomiskt utsatta familjer, det vi i vardagen kallar för barnfattigdom.

Så samtidigt som vi gläds åt att de sociala skillnaderna mellan våra bostadsområden har minskat, att barnfattigdomen har minskat och att fler förvärvsarbetar så vet vi att vi har långt kvar.

För samtidigt som skolresultaten förbättras vet vi att vi aldrig kan vila så länge vi har barn som lämnar skolan utan godkända betyg.

Samtidigt som vi ökar öppettiderna på fritidsgårdarna så vet vi att alltför många barn och unga har behov av mycket mycket mer när skolan slutar på eftermiddagen.

Inget kan vara viktigare än att ge framtidstro åt barn och unga. Till år 2020 ska vi ha halverat barnfattigdomen i Örebro. Det lovade vi i valet 2010, och det lovar vi nu.

Det långsiktiga arbetet går i rätt riktning, och det är bra. Men klyftorna finns här och nu.

I arbetet med att minska barnfattigdomen handlar det därför också om barnens liv här och nu. Vi satsar på sommaraktiviteter. Förra sommaren fick 1800 barn, 800 vuxna chansen att delta i olika sommaraktiviteter.

Några åkte till Skara sommarland, andra till Gröna Lund. Många fick, för första gången, åka till Ånnaboda. Det gör skillnad. Eller som en av flickorna sa efter att ha varit i Ånnaboda: ”Det här var den bästa dagen på hela mitt sommarlov”.

Och så finns det de som säger att politik inte gör skillnad. Att partierna är likadana… De som säger så har nog aldrig pratat med den där tjejen som fick åka till Ånnaboda för första gången i sitt liv.

* * *

Ett Örebro som växer måste arbeta extra hårt för att alla ska med.

Idag är Örebro kommun Sveriges sjunde största kommun och i år blir vi 140 000 invånare. Det ger oss stora möjligheter. Befolkningstillväxten ger oss varje år många miljoner att satsa på välfärden.

Men det ställer också krav:

Ett växande Örebro måste investera i skola och förskola. På två år har vi skapat drygt 600 nya förskoleplatser. Samtidigt som vi minskat barngrupperna i förskolan.

 

Ett växande Örebro måste även vara en hållbar kommun. I samarbete med Kumla har vi startat ett vindkraftbolag som nu bygger de första vindkraftverken längs motorvägen. Snart kommer mer: vi ska bli självförsörjande på förnyelsebar energi till år 2020 och samtidigt skapar vi nya gröna jobb.

Ett växande Örebro måste rusta välfärden och välfärdens lokaler. Vi investerar i nya LSS-boenden, i nya förskolor, vi rustar skolor och äldreboenden. Samtidigt som vi bygger en starkare och bättre välfärd bidrar vi även genom offentliga investeringar till att skapa nya jobb.

Örebro växer och utvecklingen går åt rätt håll på väldigt många områden.

Men många av oss som är här idag upplever också en otålighet.

• Varför tar det så lång tid att förverkliga möjligheten att skapa heltidsanställningar och få bort delade turer?

• Varför finns det inte mer personal i äldreomsorgen och förskolan?

• Varför får jag inte ett arbete?

Förväntningarna på oss är höga. Och förväntningarna ska vara höga. Vi Socialdemokrater vet vilken viktig roll politiken har. Ett framgångsrikt Örebro bygger på att den politiska ledningen vågar och vill.

 

Därför är vi stolta över att Örebro går före när det gäller sociala upphandlingar. När ÖBO rustar och bygger om bostäder i Vivalla innebär det att mellan 50 och 80 långtidsarbetslösa får möjlighet att visa vad de kan på arbetsmarknaden.

Vi är stolta över att antalet kommunala beredskapsjobb, de så kallade komjobben, ökat och att vi under 2012 sänkte kostnaderna för försörjningsstöd med över 16 miljoner kronor.

Vi är stolta över att vi har påbörjat ett strategiskt arbete för att öka antalet heltidsanställningar och få bort de delade turerna.

Vi är stolta. Men vi är definitivt inte nöjda. Vi är inte färdiga. Men vi har visat att rätt politik kan göra skillnad. Vi har även visat att det går att minska klyftorna i samhället.

Allt det här ska vi fortsätta med. Men för att bli riktigt framgångsrika krävs en socialdemokratisk regering som förstår behovet av mer utbildning och mer resurser till en aktiv jobbpolitik. Regeringen Reinfeldts största misslyckande ligger i att trots starka statsfinanser inte förmå att investera i jobb och utbildning.

När folk kommer i jobb – då ökar också våra möjligheter at erbjuda en starkare välfärd.

 

Vi socialdemokrater vet att politiken är avgörande för att skapa jobb och framtidstro.

Ytterst handlar det om människors frihet. Om människors egenmakt. Om att skapa jobb som ger människor möjligheter att förverkliga sina drömmar.

Vi vore rätt korkade om vi då inte utformade vår politik i dialog med örebroarna.

Vi socialdemokrater tror inte att vi själva sitter på de bästa tankarna och idéerna om hur Örebro ska utvecklas.

Jag törs säga att vi har den högsta ambitionen i landet när det kommer till lokal dialog med medborgarna. Vi ska försöka nå varenda dörr i hela Örebro fram till valet, med frågor om hur man vill utveckla sitt bostadsområde och den lokala politiken.

Vi ska göra lokala dialogprogram som täcker in hela Örebro och ger alla chansen att säga sitt om det område de bor i. Vi ska prata med så många Örebroare som möjligt om vad som är viktigast på deras gata, vid deras skola eller på cykelvägen genom deras område.

Det politiska samtalet är nyckeln till att skapa förtroende för vår politik. Det här arbetet startar nu. Jag hoppas att ni alla vill vara med i det. I september nästa år ska vi ha en socialdemokratisk ledning i Örebro, men även i landet!

Så nu kör vi!

Tack för att ni har lyssnat!