[REV2] Igår kväll skickade jag in mitt livs första JO-anmälan, mot stockholmspolisens övervåld på Söderstadion i fredags då poliser med batonger och pepparspray angrep oskyldiga helt urskiljningslöst.
Jag inser att det finns olika sätt att reagera på det där. En del hurrar (och det gäller även icke-Hammarbyare), andra tycker att det är märkligt att JO-anmäla polisen. Så jag tror jag lite längre ner får skriva några rader som verkligen borde vara onödiga (att polisen misshandlar oskyldiga borde ju ingen försvara, trist att stockholmspolisen gör det dock…). Men jag ska nog ändå – för säkerhets skull – förklara att jag normalt har stort förtroende för polisens arbete (se mer nedan).
Här kan du läsa hela min JO-anmälan (kopiera gärna och skicka in till JO, det gör du här – det är bara att klippa in text i formuläret och skicka).
Detta har uppmärksammats av radion och av NA. Och jag gör det enkelt för mig och citerar mig själv från NA.se: ”Jag var inte i närheten av bråket, men blir upprörd när jag tar del av bilderna på det som hände. Det är uppenbart att stockholmspolisen utsatte massa människor för övervåld. Det måste finnas en tilltro till polisen och också deras rätt att använda våld. Det kräver att polisen gör det vid rätt tillfällen, säger Björn Sundin till NA.”
Jag har dels JO-anmält händelserna, dels skickat en anmälan till Åklagarmyndighetens Riksenhet för polismål. ”Det handlar dels om Stockholmspolisen i allmänhet, som gjorde en taktiskt dålig bedömning, men också mot enskilda poliser, som det finns bildbevis mot att de har använt pepparspray mot oskyldiga människor. Jag har JO-anmält det och anmält till riksåklagaren också för att de ska utreda om polisen har brutit mot sina riktlinjer”, säger jag till Radio Örebro.
Jag är uppfostrad att ha respekt för polisen; det berodde inte bara på min farfar poliskommissarien (även om det spelade roll – han var en hjälte för oss barn), utan lika mycket om en allmänt sund inställning om att respektera den yrkesgrupp som fått samhällets ansvar att upprätthålla lag och ordning och att försvara oss mot brott (”to protect and serve”, tror jag det stod på bilarna i ”Hill Street Blues”). Jag hade aldrig någon anledning att ompröva den inställningen. Tills jag stötte på poliser i samband med idrottsevenemang.
Jag minns när jag 14 år gammal var på Hovet och såg den legendariska kvalmatchen i hockey mellan Hammarby och Västerås, 1984. Jag minns hur jag reagerade när polisen, med några minuter kvar av matchen och Hammarbyledning, tågade in och ställde upp framför Bajenklacken. Fullt iklädda kravallutrustning. Jag minns hur arg jag blev över den provokation som detta innebar – ingen i Bajenklacken hade en tanke på att bråka med någon – alla var glada och det fanns ”inga” motståndare. Till dess.
Dessvärre har det där fortsatt. Klumpiga, olämpliga och provokativa ingripanden har blandats med föredömliga polisinsatser som hindrar våld och bidrar till lugn stämning. Det där är inte konstigt; självklart görs misstag även av polisen.
Men fredagens insats var inte ett ”misstag”. Det var ett maktövergrepp. Det handlade om misshandel. Om lagbrott. Och om att rasera ett förtroende som byggts upp under många år.
Sedan många år har polisen och idrottsklubbarna varit överens om en arbetsordning som fungerat väldigt väl (särskilt på Söderstadion): Interna bråk löses internt. Om inte det går ingriper publikvärdarna. Om inte det går kallas ordningsvakter in. Först om det inte lyckas ingriper polisen. Och helst inte genom att gå upp på läktaren, då det skapar kaos och oroligheter.
I fredags gjorde polisen precis tvärtom: de gick upp på läktaren efter att internbråket upphört. Och de fortsatte med att urskiljningslöst misshandla oskyldig publik. Därefter stängde de in publiken på läktaren, vilket hade kunnat sluta i en katastrof (det är 3000-4000 människor på läktaren, risken att någon blir ihjälklämd – som skett på många läktare genom åren – är överhängande om man spärrar utgångarna).
Därför är jag så arg. Fortfarande kan jag inte se bilderna från matchen utan att koka av ilska (till exempel den här filmen, kolla cirka 21 minuter in i den så ska du se hur polisen beter sig mot människor som – utan att bete sig hotfullt – försöker resonera med polisen).
Kanske borde jag inte JO-anmäla? Säkert hade det varit bättre att låta andra göra det, någon kommer utan tvekan tycka att jag tar parti för ”huliganer” (tror dock att det framgått att det inte är det jag gör). Men för mig handlar det om två viktiga principer (som även vägleder mig i mitt politiska uppdrag): att reagera mot orättvisor och att försvara grunderna i det öppna samhället. Därför är det rätt självklart att jag också reagerar när oskyldiga misshandlas och det leder till misstro och ifrågasättande av hela rättsväsendet.
Eftersom en del kommentarer invänder mot påståendet att polisen använde pepparsprayen felaktigt citerar jag Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om OC-spray (pepparspray); RPSFS 2011:17: ”4 § OC-spray är till verkan och ändamål jämförlig med tårgasanordningar och omfattas av bestämmelserna i vapenlagen (1996:67) och vapenförordningen (1996:70).”, ”11 § OC-spray får användas bara om den polisiära uppgiften inte kan lösas RPSFS 2011:17 på något annat, mindre ingripande, sätt och, bortsett från nöd- och nödvärnssituationer, aldrig utöver vad som stadgas om Polisens rätt att använda våld i 10 § polislagen (1984:387). Användandet ska ske med hänsyn tagen till den smärta och det obehag som åtgärden innebär för den som utsätts för sprayen.”…”OC-spray får inte användas generellt mot en folksamling. Innan OC-spray används mot en person som ingår i en folksamling måste särskilda överväganden göras beträffande konsekvenserna av ett sådant användande.”
Det räcker med att titta på någon minuts film från polisens insats för att konstatera att några poliser bröt mot detta. Att brott begåtts tidigare ursäktar alltså inte övervåldet.
Hammarby IF kommer också JO-anmäla polisens felaktiga användning av pepparspray, läs mer här.
Här är Bajen Fans beskrivning av händelserna.
Här är två exempel på övervåldet, det olagliga användandet av pepparspray (som bara får användas för att avvärja pågående brott eller i självförsvar – ska anses jämförbart med annan vapenanvändning).
Bilden visar hur en man (med kaffekopp i handen) försöker prata med polisen men blir pepparsprayad på flera meters håll. Knappast en hotfull situation. Notera också poliserna som täckt över numret på polishjälmen.
Bilden visar hur polisen urskiljningslöst pepparsprayar publiken, på flera meters avstånd.