Roligare blir det nog inte. Och dessutom var Slagsmålsklubben faktiskt rätt bra – att få så många hundra i Dalen (på PIP) att dansa till plipp-plopp-elektronika-dansmusik utan sång är en prestation…

Torsdagen var en riktig höjdare på Putte i Parken och fredagen blev verkligen ingen mellandag. Hur ska detta sluta?  Kan lördagen verkligen bli ännu bättre?

Vi började torsdagen med John ME som var en ny bekantskap för oss och verkligen imponerade. Sedan ner till P3s inspelning av ”P3 Sommarsession” med Hello Saferide (riktigt bra, om man bortser från att intervjuer och snack givetvis avbröt spelningen var det nog till och med bättre än onsdagens konsert på stora scenen!). Efter en ordentlig middagspaus var det A Camp på stora scenen och Nina Persson (som bott i Karlskoga!) såg – tillsammans med Nicklas Frisk – till att en spelning som kunde blivit ”bramusik-intemyckettillkonsert” blev lysande! Jag var tveksam om A Camp skulle fungera på en festivalscen. Det gjorde de. Definitivt. Och då hade vi ändå kvällens stora överraskning kvar: Hoffmaestro  & Craa

Vi hade inte tänkt se dem, men några andra festivalbesökare övertygade oss när vi hamnade vi deras bord i baren. Och lyckligtvis gick vi dit. Tillsammans med nästan alla andra. Och det var den häftigaste upplevelse jag haft på länge, definitivt den märkligaste och mest energifyllda spelning jag sett på år och dag. Hoffmaestro & Craa går nog knappt att beskriva. Ge dig in på deras Myspace-sida och kolla själv!

Thåström avslutade kvällen och var bra. Men det hade varit mycket mycket mycket bättre om han strukit de 3-4 första tung-industri-låtarna och ersatt dem med till exempel några lämpliga Imperiet-dängor… Under de första låtarna gick rätt många och jag kan delvis förstå dem. Det är tungt, dystert och inte alls särskilt roligt. Men att han slutade med ”Die Mauer” är väl å andra sidan ett bra sätt att kompensera…

Och fredagen…

Vi trodde att det skulle bli en mellandag. Men då visste vi inte att Kristian Anttila var så bra. Och inte heller att The Last Republic skulle imponera så mycket. Att Johnossi (bra, inte fantastiskt), Looptroop Rockers (enorm spelning) och Timbuktu (otroligt drag!) skulle vara bra var väntat. Men Anttila och The Last Republic hade vi inte så höga förväntningar på: mest spännande att se vad det var. Och nu blir det till att leta på iTunes och se om man kan köpa på sig lite från dessa båda. De fyra låtar som var på den EP som vi fick av The Last Republics gitarrist efter spelningen räcker inte till på långa vägar. Med tillräcklig vilja, en bra ljudtekniker och lite tur kan de bli riktigt stora. Kom ihåg var du läste det först…