Förväntningarna på Barack Obama som ny president i USA är enorma. Jag vill lägga till en punkt: ”Please, Mister President-Elect Obama – gör något åt Martin Hansson, fotbollsdomare i allsvenskan och Champions league. Han avgör ständigt matcher genom felaktiga straffar (och andra domslut) och är kort sagt en katastrof. Att han då och då erkänner sina misstag är inte en ursäkt, Mister Obama, men du behöver inte sätta in vare sig US Navy eller liknande. Men du kan väl utöva lite inflytande? (Fotboll är det ni amerikaner kallar soccer – som i ”soccer-moms”.)

[REV] Så j-a skönt det kan vara att ha fel! Övriga kommentarer är nästan överflödiga: Barack Obama vann, mycket tack vare att grupper som inte brukat rösta mobiliserades. Det är så stort att det nästan inte går att ta in. I alla fall inte just nu. Om det känns så här bra att ha fel ska jag se till att ha fel oftare!

Eftersom alla tankar och alla diskussioner handlar om Det Historiska Som Skedde I Natt så måste jag nog ändå utveckla. Jag tycker inte att det största med Obamas seger är att USA fått sin första svarte president (även om det självklart också är enormt stort och historiskt). Större ändå, tycker jag är de långsiktiga förändringar som valet kan innebära för amerikansk politik (och för politik i resten av världen):

1. Amerikanerna brydde sig inte om ”balans-argumentet”: att det oftast inte blir samma parti som styr kongressen och Vita Huset (det känns i och för sig som om det där oftare drabbat demokratiska presidenter tidigare i historien). Det innebär att demokraterna nu har en enorm chans att minska klyftor, ge fler chansen och förbättra livet för miljoner amerikaner. Förutom att det sannolikt påverkar USAs utrikespolitik.

2. Barack Obama kommer sannolikt att få utse mellan 2 och 4 av domarna i USAs högsta domstol. Och med tanke på att de sitter hur länge som helst och påverkar rättigheter och rättvisa för alla amerikaner så är det där enormt viktigt. Om McCain fått chansen att ersätta ”liberala” domare med abortmotståndare som gillar dödsstraff och tortyr och hatar homosexuella så hade det självklart varit en katastrof. Nu öppnas nya möjligheter att förändra det amerikanska samhället.

3. Den fantastiska mobiliseringen kan förändra förutsättningarna för amerikansk politik för evigt, och vitalisera demokrati och politik även i Sverige och i andra demokratier. Att miljoner unga, svarta och andra grupper som annars röstat i lägre utsträckning än andra faktiskt gick och röstade i detta val påverkar förutsättningarna för politik runt hela världen. Obama visade att det är möjligt att vinna genom att mobilisera – att engagera fler och att skapa en verklig gräsrotsrörelse. Det ger hopp också för svensk politik.

4. Att en helt osannolik kandidat kunde bli president är i sig en viktig markering. För ärligt: är det någon som tror att svenskarna skulle rösta fram en statsministerkandidat som hade utomnordisk härkomst, som suttit fyra år i riksdagen, som var 45 årig jurist med en väldigt intellektuell framtoning? Någon?

Yes, they could! Amerika röstade för hopp och framtidstro och förmodligen förändrades amerikansk politik till det bättre inatt. Det blev en jordskredsseger för Obama!

Fast än så länge övar jag bara, än så länge är det ju bara rösterna i Dixville Notch som har räknats färdigt. Och dessvärre tror jag ju egentligen fortfarande att McCain vinner.

Överlag fungerar äldrevården bra i Sverige. Men då och då förekommer fall av vanvård, slarv eller felaktiga bedömningar och då ska vi alla kunna lita på att det slås larm, att någon undersöker det som hänt och att situationen förbättras där det brustit. Det är därför vi har lagar som Lex Sarah och Lex Maria, till exempel. Men det finns en detalj som riskerar att slå undan förutsättningarna för båda dessa lagar: rädslan hos anställda att slå larm.

Nu varnar Riksrevisionen för att personal i privat driven omsorg inte vågar slå larm om brister. Dagens Medicin rapporterar om detta och sammanfattar Riksrevisionens rapport så här: ”Risken för repressalier från arbetsgivaren gör det svårt för anställda i privat äldreomsorg att rapportera vanvård”. De fortsätter: ”Granskningen visar dessutom att det kan vara svårt för anställda i privat omsorg att veta om de får slå larm om brister, som exempelvis vanvård av äldre. Å ena sidan är personalen skyldig att anmäla missförhållande enligt lex Sarah, å andra sidan får anställda inte avslöja företagshemligheter eller på annat sätt vara illojala mot sin arbetsgivare.”

Det var precis därför som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet så ihärdigt har drivit frågan om att avtalet med Attendo Care om driften av demensboendet Elgströmska huset ska innehålla formuleringar om att samma öppenhet ska gälla som om det varit kommunalt drivet (här finns ett antal inlägg om detta). Det var dessa krav som såväl Rasmus Persson som Staffan Werme avfärdat som omöjliga och onödiga (Staffan gick så långt att han menade att de kunde vara farliga…). Att majoriteten i Örebro ska ändra sig i denna fråga är inte mycket att hoppas på, låt oss hoppas att regeringen är bättre och tar till sig Riksrevisionens förslag om att göra lagstiftningen tydligare. Exempelvis borde lagen ändras så att alla som utför uppdrag åt kommuner och landsting har samma öppenhet som om den varit offentligt driven. Och att personalen har samma rättigheter som om de varit kommunalt anställda. Det är ett anständighetskrav: allmänheten ska kunna ha insyn i hur deras skattepengar används.