Det är faktiskt knappt att man kan hålla sig för skratt. För nästan exakt en månad sedan berättade vi Socialdemokrater att vi arrangerar ett seminarium med Norrköpings kommunalråd Lars Stiernkvist (s) för att visa att en kommunledning inte behöver vara passiv när det gäller kriminella MC-gäng. Idag gick så Moderaterna ut och ”kräver krafttag”: ”Efter den information som vi har fått från polisen, vet vi nu (min kursivering) att Bandidos och andra gäng försöker att få fotfäste i Örebro. Det är något som måste stoppas och hindras”, säger Inger Högström-Westerling (m) till NA.

Fast egentligen är det väl tragiskt: det handlar ju om ett allvarligt ämne och dessutom har vi en överenskommelse om att inte partipolitisera denna fråga. Så även om det är bra att alla – numera –  tycks tycka att kommunen ska arbeta aktivt mot kriminella MC-gäng så väcker utspelet åtminstone tre frågor:

För det första: när alla partier var överens om att inte försöka partipolitisera denna fråga; gällde det inte moderaterna? (Vi har exempelvis bjudit in Staffan Werme till det seminarium vi ordnar 6/11).

För det andra: var inte överenskommelsen mellan partierna att det var ”en utgång” som gällde gentemot media, att det var kommunstyrelsens ordförande och kommundirektören som skulle uttala sig?

För det tredje (och nu blir det verkligt tragiskt): har moderaterna först nu upptäckt att Bandidos är på gång? Har de ingen NA-prenumeration, ingen radioapparat eller tv?

REV: Jag föreläste om presidentvalet i USA för en klass på Rudbecksskolan idag och min huvudpoäng var att Obama inte ens är nära att vinna valet, även om det dagligen publiceras opinionsundersökningar som visar att han ”vinner” (Hittade nu Zogby international och deras prognoser – fast jag förstår inte vad de gör annorlunda än andra… – , som tydligen tidigare visat att McCain haft ett övertag men som nu visar att Obama leder. Så, vem vet: kanske får jag fel – hoppas!). Huvudproblemet är att de flesta redovisar sympatierna för kandidaterna och även om siffrorna skulle vara trovärdiga (vilket de inte är) så är det ju – tyvärr – rätt ointressant i USA: det är ju inte folket som i direkta val utser president. Minns att Al Gore fick flest röster 2000 (borde ha haft ännu fler om inte Bush-brodern trixat i Florida), likväl blev George W Bush president eftersom han vann flest av delstaternas elektorer.

Och dessutom så visar inte siffrorna den bistra sanningen, som är:

1. negativa kampanjer lönar sig och republikanerna är mästare på sådant (just nu kopplar de dagligen Obama till ”terrorister” och ”socialism” (här har Manuel Ferrer översatt den grövsta jag hört)
2. valet avgörs av hur de (ofta konservativa) amerikanerna på landsbygden röstar, och dessvärre tyder rätt lite på att de är utpräglade Obamaiter. De har i snitt lägre utbildning och lägre inkomster och är inte särskilt villiga att stödja en intellektuell typ som Obama som dessutom påstås höja skatten.
3. opinionsundersökningarna har dessutom utomordentligt svårt att visa den bubblande rädsla som många amerikaner har för att få en svart president (läs t ex i DNs reportage här)

Så, tyvärr står mitt tips fast. Jag tror att vi får stå ut med en skjutgalen republikan i Vita Huset i åtta år till (fast om fyra år hoppas jag att Hillary ger honom en match!). Och tydligen tycker Al Qaida att det vore bra. Det, om något, är väl egentligen ett argument mot McCain. Men om ett terrordåd skulle inträffa före valet så har inte Obama en chans. McCains trovärdighet i säkerhetspolitiska frågor är helt enkelt överlägsen Obamas.

3-0 mot jugårn! På årets fyra matcher på Råsunda har Hammarby bara släppt in ett enda spelmål. De övriga två insläppta målen har aik gjort på (tveksamt dömda) straffar. Den horribla straffen som Martin Hansson utdömde i augusti har han tydligen långt senare medgett var fel (när han väl sett reprisbilderna, vill säga – direkt efter matchen var han säker…), men det förändrar ju inte att den fick fasansfulla konsekvenser (mitt blogginlägg här).

Det är kanske dags att Hammarby stjäl aikarnas gamla slogan: Råsunda – vår borg?

Låten ”Stayin’ alive” kan rädda liv, berättar Dagens Medicin. Det visar sig att takten i låten gör den perfekt vid hjärt-lungräddning. En forskare vid namn David Matlock (bara namnet! låter som en superhjälte) har låtit läkare och läkarstudenter lyssna på Bee Gees-låten medan de gör hjärt-lungräddning och det visade sig att de höll rätt tempo (annars är det visst vanligt att man är för snabb). Äntligen förstår jag texten till ”Last night a DJ saved my life”.

Så nästa gång ni ser en gladlynt nynnande person i utsvängda byxor och paljettskjorta på vårdcentralen så bli inte orolig. Det beror sannolikt inte på stimulantia som lustgas (vilket är ett stort problem, rapporterar Dagens Medicin här). De tillämpar bara den senaste forskningen.

Svenska media har i med få undantag redan utmålat Barack Obama som ny president i USA. Efter nattens debatt redovisar de tittarbetygen som påstås peka på att Obamas ledning håller. Men jag vidhåller mitt tips: jag tror (tyvärr) fortfarande att John McCain vinner. Det beror på tre faktorer: republikanernas väljare syns inte lika mycket i opinionsundersökningarna, smutskastningen mot Obama kommer att ge resultat och i slutänden är det frågor om ”national security” som oftast avgör presidentval. Men visst kan vi fortfarande hoppas: kanske kan den ekonomiska krisen och Palin-utnämningen ge resultat i valet.

”Fattigdomen fördrages med jämnmod, blott den delas av alla”, skrev Ernst Wigforss 1928. Det finns borgerliga ”tänkare” som påstår att det betyder att Socialdemokratin bekämpar rikedom och är nöjda med att människor är fattiga. Det är självklart ett oerhört korkat påstående. Wigforss-citatet fortsätter: ”Den blir outhärdlig då den dagligen kan jämföras med andras överflöd.”

Vad det handlar om är att fattigdom är relativt. Att fattigdomsbekämpning betyder olika saker i olika situationer, i olika samhällen och för olika människor. Och det innebär att fattigdomsbekämpning också handlar om att öka rättvisan. För om fattigdomsbekämpning bara handlade om absoluta tal – att lyfta de allra fattigaste ur deras fattigdom – skulle det vara relativt billigt att bekämpa fattigdomen. Inte så att det är enkelt: FNs milleniemål är undertecknat av många länders ledare, men det krävs ordentliga insatser för att uppnå målet om att ”utrota fattigdomen 2015”. Men egentligen relativt billigt, trots att målen är ambitiösa (i jämförelse med de resurser som finns i världen handlar det om små pengar).

Barn svälter inte ihjäl i Sverige och ingen har en levnadsstandard som i absoluta tal (kronor eller dollar) kan jämföras med en fattig person i Sierra Leone eller Zambia (missa absolut inte Gapminder och Hans Roslings inspirerande och tankeväckande kunskaper om global hälsa). Men det är en ganska liten tröst för de barn som plågas av att de aldrig kan ta del av det som deras kompisar får uppleva eller köpa. För fattigdomen existerar självklart även i Sverige. Och även om vi skulle uppnå milleniemålen så fortsätter kampen mot fattigdomen. Wigforss förklarade varför.

Att Ryanair är dåliga är inget nytt. Att folk ändå står ut med dem beror på att de (ibland) är billiga (det gäller ju att boka rätt biljetter, att inte ha packning, att stå ut med att bli bossad med och att kunna leva utan service och så vidare). Att det är ett företag som vägrar kollektivavtal är inte lätt att leva med, men eftersom fler flygbolag har samma (korkade) inställning så har jag ändå flugit med Ryanair. Men så korkade som de nu visar sig vara så får det räcka. Se själv här.

Att de gör en gubbslem-annons med en ”sexig skolflicka” som lockbete är illa. Att de raljerar över att ERK prickar annonsen för att vara sexistisk är också illa. Men sen skickar de ut världens kanske mest korkade pressmeddelande där de angriper Birgitta Ohlsson (fp) (efter att hon kritiserat Ryanairs annons men försvarat deras rätt att göra korkade annonser). För andra gången idag måste jag hålla med en folkpartist… Birgitta Ohlsson har helt rätt: bojkotta Ryanair. Ryanair är bara värda förakt (och dessutom är de inte alls alltid billigast).

Inte så ofta jag skriver det (har nog kanske aldrig hänt, när jag tänker efter), men när det gäller Promotionbåten kan jag nog bara instämma i det Staffan bloggar om: Promotionbåten gör nytta för utvecklingen i regionen och i Örebro. Jag representerade (tillsammans med Lena Baastad) Socialdemokraterna på Promotionbåten och även om det känns rätt märkligt att båten bara går till Åland för att få sälja Tax-free och att man är på en båt bara för att alla ska vara samlade så är det nog bara att inse faktum: det är svårt att samla 1500 personer för en sådan aktivitet på något annat ställe. Men det vore bra om det gick: trots allt är ju inte såna där färjor särskilt miljövänliga transportmedel. Så, för att anknyta till ett annat aktuellt ämne: om det skapas nya jobb på grund av en (på sätt och vis onödig) båtresa så var det inte att kasta pengar i sjön…

Bloggare förändrar inte världen. Men bloggande kan bidra till att lyfta frågor på ”agendan”, öka medvetenheten och påverka människors uppfattningar. Därför är Blog Action Day en bra idé. 7000 bloggare är redan registrerade och på onsdag bloggar vi om fattigdom på ett eller annat sätt. Under tiden kan man ju läsa mer om den viktigaste frågan av alla fattigdomsfrågor: att utrota världsfattigdomen till 2015, löftet som 189 världsledare gav i ”Milleniedeklarationen” år 2000. För första gången är målen tydligt definierade och tillräckligt många länder står bakom. För första gången i världens historia är målen möjliga att nå. Jo, vi kan.

Just nu pågår en mycket prestigefylld tävling på oppositionskansliet. Det handlar om vem som är medlem i flest föreningar… Så, här är min lista: Socialdemokraterna, SSU, Amnesty International, Svenska Naturskyddsföreningen, Republikanska föreningen, Konsumentföreningen Svea, Vänort i U-land, Hammarby IF Fotbollsförening, Bajen Fans, DIK (fackförbundet)