Idag väljer Örebro kommunfullmäktige ledamöter i nämnder och styrelser. Därmed blir Staffan Werme ordförande i Kommunstyrelsen i Örebro. Samtidigt fastställs nog de nya – högre – nivåerna för politikerarvoden i Örebro. Detta var det första förslag Werme presenterade efter valet, trots att lönenivån redan idag är rätt hög för kommunalråd och att vi redan har mycket resurser för de politiska partierna. Jag har valt att inte ge mig in i den där debatten eftersom jag tror att tilltron till politiken skadas ju mer vi för debatten: jag tror nämligen inte att de flesta håller reda på vem som sa vad. Ju mer debatten förs ju fler får en sämre tilltro till politiker. Tror jag. Men eftersom kommunfullmäktige idag fattar beslut vill jag ändå – for the record – förklara vad jag tycker om förslagen.I debatten om det där har Staffan Werme spridit en del inte helt korrekta påståenden. I NA 30/10 skrev han till exempel: “För det första håller jag med om att vi inte själva ska kunna påverka våra arvoden. Därför vill jag knyta dem till utvecklingen av riksdagsledamöternas arvoden.” Men redan tidigare har ju kommunalrådens löner och övriga arvoden satts automatiskt, utan att han är med och påverkar. Fast riksdagsledamöternas löner innebär följsamhet på en högre nivå…

Staffan skrev också: “Därför måste politikernas arvoden i någon mån också vara jämlika de tjänstemäns löner de ändå är chefer över. Idag är det inte så.” Detta är en lögn. Det är ju precis så arvoden till kommunalråd och andra politiker satts tidigare. Arvodena sätts utifrån ett snitt av lönerna för chefer i kommunen (fast man tar bort de allra högsta lönerna, exempelvis VD-löner).

Jag är överens med Staffan Werme om mycket när det gäller politikers villkor: Jag håller helt och hållet med om att politiska uppdrag ska arvoderas på ett rimligt sätt, så att det inte blir svårt att rekrytera politiker och så att man får en schysst ersättning för det arbete man gör. Detta är jag också beredd att försvara (och har så gjort många, många gånger). Jag är inte heller emot att stora resurser avsätts för politiskt arbete, vi är överens om att det krävs pålästa och kunniga politiker för att leda kommunen.

Men det bästa sättet att öka förståelsen för politiker och att locka fler till politiken är att vara ärlig och visa att man tar uppdraget på allvar. Staffan Wermes agerande bidrar inte till ökad tilltro eller fler politiskt aktiva. Det bidrar bara till ännu mer ilska om ersättningar för politiker. Jag tror att det vore bättre om vi ägnade kraften åt att diskutera politik.

När Wermes partikamrater i riksdagen sänker ersättningar i förtidspension, föräldraförsäkring och sjukpeng och gör a-kassan både dyrare och sämre förstår jag att de vill flytta fokus till något annat. Men om jag var vore dem skulle jag välja mina strider – och börja med något annat än höjda arvoden till kommunalråden.

Rubriken? Jo, när Staffan Werme tillfrågades om kostnaderna för dessa förändringar svarade han NA att han trodde att det kostade 1,3 miljoner men att han inte riktigt kom ihåg: han hade beräkningarna på ett usb-minne som han för tillfället inte hittade… Bra att det är ordning och reda på den nya majoriteten…

”Ett toppstyrt, taktiskt tänkande parti där människor är rädda för att yttra sig mot ledningens uppfattning.” Vilket parti tror ni beskrivs? Beskrivningen kommer från folkpartiets egen ”etikkommission”. Och det stämmer nog: det är ju nämligen inte bara dataintrånget som solkat bilden av fp, ni minns förtalet mot Lars Danielsson? Annars är det skojigt att påminna sig Leijonborgs kommentar när en enskild s-anställd spritt rykten via mail: ”Det mest oerhörda är att det är ett uttryck för en mentalitet hos socialdemokraterna.” Hört talats om att kasta sten i glashus? Om inte, hör av dig till Lars Leijonborg, han kan säkert förklara uttrycket. (Anm: Leijonborg är för tillfället partiledare (fp)).

Nejdå, jag tänker inte jämföra Lagrell och Pinochet. Det vore vidrigt. Men låt oss tänka tanken att någon spelare i ett allsvenskt lag (en del fotbollsspelare har ju inte alla hästar hemma, så att säga) skulle kalla Lagrell för diktator. Skulle han då bötfällas enligt Lagrells senaste påhitt? Ärligt talat. Välj någon ny ledare för svensk fotboll. Lagrell har gjort bort sig för många gånger (minns ÖSK-affären, minns Bajen-bestraffningen, minns utfall mot klubbledare). Han är en pajas som inte borde leda svensk fotboll. Men ingen diktator…

Jag vet att man inte ska vara glad över att människor dör men när Augusto Pinochet nu äntligen gått bort är det skönt (läs DNs krönika: ”Arbetsmyran som blev hjärtlös diktator”). Världen hade varit en bättre plats om han dött för 33 år sedan: då hade tusentals människor sluppit tortyr och ytterligare tusentals människor hade sluppit att bli slaktade av Pinochets hantlangare. Så visst: jag är glad idag. Tråkigt bara att han inte hann ställas inför rätta för sina brott. Att Margaret Thatcher beklagar Pinochets dödsfall stärker mig bara i min övertygelse – men frågan är varför inte Pinochets andliga kompisar i Sverige vågar säga något nu. När han ledde Chile passade det bättre att heja på hans nyliberala teorier (den ekonomiske teoretikern bakom den chilenska diktaturens ekonomiska politik, Milton Friedman, skulle nog också ha beklagat Pinochets bortgång, men han dog ju tidigare i höst).

Staffan Werme skrev den 15 november om det nya ord de hittat på: ”Idag skapades ett nytt ord i Folkpartiet i Örebro. Nästa gång du hör det, inse att ordet ”att oopsa” kommer från Örebro, och en folkpartistisk kanslifunktion.”

Och fatta vad de behöver detta nya ord. Idag ges ännu ett exempel: DN berättar att regeringen (kanske av misstag) stoppat snabbutbildningen i svenska för vårdpersonal vilket innebär att utländska sjuksköterskor, läkare och andra får vänta längre innan de kan jobba. Är det bra för vården? Är det bra för integrationen? Regeringen vill inte kommentera frågan (DN har förgäves sökt arbetsmarknadsminister Littorin) men bekräftar att de beslutat om neddragningen.

Som sagt. Bra att de har ett ord för det de håller på med…

(REV) Så var det åter dags för en lagom spännande strid kring företag som inte vill teckna kollektivavtal. Än en gång kommer det märkligaste uttalandet från ultrahöger-centerpartisten Fredrick Federley som jämför Hotell- och restaurangfacket med maffian (tidigare har han jämfört förekomsten av Arbetslivsinstitutets med Rasbiologiska institutet och i somras skänkte han pengar för att stödja Israels armé – efter invasionen i Libanon). Federley är väl egentligen inte värd att ta på allvar – om det inte vore för att han faktiskt är folkvald och satt att stifta lagar i Sverige. Att då likna helt lagliga fackliga åtgärder (dessutom rätt lugna) vid maffiametoder är bara pinsamt. Att galningar i MUF stöder honom och delar ut ”symboliska hästhuvuden” gör inte det hela bättre.

Men grundfrågan handlar om kollektivavtal och det är faktiskt helt obegripligt hur en del företagare kan välja att hellre hamna i konflikt än att skriva på ett kollektivavtal. Så krångligt är det faktiskt inte att teckna kollektivavtal så att de anställda får schyssta villkor. Och om man – som i det här fallet – säger sig vilja ge de anställda schyssta villkor är det ännu mer obegripligt. Sedan tycker jag att det finns tillfällen då de fackliga organisationerna tar i för mycket, men i det här fallet tycker jag nog att Hotell- och restaurang håller en rimlig nivå när det gäller åtgärderna (sedan använder de kanske lite väl stora ord i retoriken – även om jag håller med om att högerregeringen har dubbla budskap).

Vitrysslands diktator Lukasjenka fyller 70 år och landet firar årsdagen av den ärorika revolutionen. Vad passar då bättre än att SVT firar med en temakväll som bland annat innehåller filmen ”Kära Luka”? Nä, nu överdrev jag. Lukasjenka firar inte sin 70-årsdag och inte skulle SVT göra en sådan specialkväll. Inte när det gäller Vitryssland. (Stop Luka, för demokrati i Vitryssland här.) När det gäller Kuba däremot. I lördags sände SVT en temakväll om Kuba ”som firade dubbelt”: både diktatorn Castros födelsedag och årsdagen av revolutionen. Man kunde ju tänka sig att SVT då bjöd in någon som är kritisk mot den kubanska diktaturens övergrepp på mänskliga rättigheter. Men icke då.
Jag såg inte programmen men tycker att mycket av kritiken mot kvällen har verkat berättigad. I P1 morgon idag såg jag fram emot att SVTs ansvarige producent, Lars Säfström, skulle kommentera saken. Han förstod dock inte vad kritiken handlade om och var allmänt arrogant i sitt bemötande av en exilkuban som med viss rätt tycker att det är märkligt att SVT hyllar diktatorn. Jag tycker att SVT allvarligt bör överväga vilka jobb man ger till Säfström i fortsättningen. Han verkade visst tro att hans roll i P1 Morgon var att argumentera mot USAs sanktioner mot Kuba (som jag också är emot), inte att förklara de publicistiska grunderna till programmen. Vem vet: nästa gång kanske han kan få producera en hyllningskväll till Lukasjenka eller kanske rentav till någon kinsesisk ledare? Och glöm inte bort Kim Yong Il!

Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot (fp) kommenterar till NA att den nya (mestadels) borgerliga koalitionen i Örebro bara föreslår sex kvinnor till totalt 33 ordförandeposter i kommunens nämnder. Folkpartiet föreslår en kvinna på de sex ordförandeposter som partiet får… Vad mer behöver sägas? Jag håller med Birgitta helt och hållet.